Kapitel 2: Försjunken i sitt nya liv

Med fåglar som skvallrar om att det finns massor att göra fortfarande, beger sig Alicia till stadens allmänna park. Det är fler än hon som tänkt samma tanke, för parken är inte folktom. Hon slår sig ned vid ett av parkens två schackbord, för att sjunka ned i djupa tankar om logik. Hon sitter där i timmar, folk kommer och går, försöker sig på ett "Hej" men hon hör de inte.

Det är inte förrän det börjar mörkna hon inser att hon suttit på den slitna trästolen allt för länge. Fortfarande med logik i tankarna börjar hon vandra mot gymmet, för att låna deras dusch. Solen drar sig sakta men säkert djupare och djupare ned mellan Appaloosa Plains höga berg och berättar att dagen snart är slut. Efter en varm och skön dusch åker hon hem igen. Än en gång förundras hon över hur otroligt vackert Appaloosa Plains är, tanken slår henne varje gång.

När taxin stannat vid hennes stora orörda tomt blir Alicia nästan rörd. "Tänk att den här är min. Jag har köpt den med mina egna pengar.". Här är hon säker att hon kommer bli lycklig. Och det var just därför hon lämnade Sunlit Tides och Olle. För att bli lycklig. Solen försvinner bort i horisonten och Alicia kryper ned i sin sovsäck.